Hur kan det ens var möjligt?!

Hur kan det ens vara möjligt, att det var så illa hanterat?

Mycket visste jag om myndigheters brister och usel hantering av saker och ting, men att det kunde vara så illa, kunde jag inte föreställa mig ens i min vildaste fantasi.

För att få fram exakta tidsperioder samt koppla minnen korrekt utifrån händelse och tid beställde jag journalutdrag från Socialförvaltningen avseende perioden då min mamma misshandlades av hennes make, tiden på kvinnohem, hennes försämring av mående, orosanmälan jag gjorde själv (utifrån min situation, men även utifrån mammas försämring och behov av psykiatrisk vård). Primärt hoppades jag allra främst få alla minnen på rätt plats, men det fanns även en förhoppning om att kanske få reda på något som jag inte visste då, som barn, som tonåring (14 år gammal).

Efter att ha varit bollad mellan olika enheter i Göteborg, där initialt det t.o.m förnekades att det ens fanns uppgifter om ovan och att berörd handläggare (som jag än idag minns namn på) jobbade där, lyckades jag till slut få hjälp att hitta handlingar i arkivet. Handläggaren från Regionarkivet ringde mig förra veckan för att informera om att hon hittat handlingarna, men att det tyvärr inte var så mycket som jag kanske hade hoppats på – det var bara 5 sidor.

Fem sidor är väl ändå något tänkte jag. Jag hoppades dock inte längre att det kommer ge mig något jag inte vetat sedan tidigare. Men jag blev förskräckt!

Av dessa 5 sidor är det en sida med bara personuppgifter, en sida med ansökan om skydd och beslut om placering på kvinnohem innehållande ynka FYRA! rader. Övriga dokument är totalt EN! sida med kort bakgrund, aktuell situation och beslut – Dokumentet är benämnt som ”Utredning Ungdoms- och familjeenheten”. Den innehåller dock inte ett ord om mig som barn, inte mer än att jag existerade. Utredningens innehåll och beslut berör enbart behov av att tillgodose oss med eget boende.

Jag saknar ord! Var detta verkligen i Sverige? Det var inte 50-talet, det var år 2001. Hur?! Hur kunde en händelse som totalt förstörde mammas liv (då 37 år gammal), hela min uppväxt och massvis med efterföljande konsekvenser och trauma, inte vara värd mer än totalt ynka 2 sidor?

Mot ljusare framtid…

Vilken dag det blev idag! 😍 Super avslut på veckan och på en tuff period i stort! För två veckor sedan kom det efterlängtade beskedet avseende flickornas skolsituation – de fick plats på samma skola som lillebror går på, som jag genuint hoppas på och håller tummarna att det blir bra för oss alla, ur flertal perspektiv. Och idag fick jag beskedet att jag fick jobbet jag så gärna ville ha, som skolsköterska! ❤️ Till och med att det är vad jag mest av allt önskade när jag för 9 år sedan började läsa till sjuksköterska, att arbeta med barn! Hela familjen firade detta idag, även barnen delade min glädje till fullo! Inte minst, vilken fantastisk avslut på kvällen, i alla fall för oss 3 av 4 fotbollsnördar här hemma – i sista minuten gjorde svenska damlaget äntligen mål och jag & Anna skrek så det hördes nog även hos grannarna 🤣 Nu ser vi framemot en riktig nystart till hösten! ❤️

%d bloggare gillar detta: