Hela livet på en A4

I dagarna tänkte jag på livet i stort och även på bokskrivandet (min självbiografi) . Själva skrivandet i sig har stått ett tag på paus. Det är inte enkelt att finna tid eller hålla tankarna kvar en längre stund med 3 barn runt om. Ibland önskar jag att jag bara kunde berätta och någon skrev ner det åt mig, precis med mina ord, men att tankarna kunde bli till text direkt. I alla fall så skrev jag ner denna text just då. Vad tycker ni om den?

Det var ett barn, som trodde att livet var en saga, en saga fylld av rakt genom snälla och ärliga människor, som ville en bara väl. Det var ett barn med många tankar, drömmar och ideér, som många vuxna inte trodde på.

Det var en vuxen, som insåg att livet var allt annat än en saga, som lärde sig leva med sin naiva tro och trots allt elände lyckades åstadkomma mycket i sitt liv. Det var en vuxen, som mötte många goda människor på vägen, men tyvärr än fler, som var den raka motsatsen. Det var en vuxen, som dagligen kämpade för att passa in i en neurotypisk värld, en kaotisk sådan, om man råkade födas med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Det var tre speciella och fantastiska barn, som ville leva i en saga. Det var tre barn med säreget fungerande, som dagligen behövde stöd i att hantera livets äkta sidor, inte minst förstå, att sagor hör hemma i barnböcker.

Det är idag en vuxen, en mamma till tre fantastiska barn, som fortsatt kämpar och är fortsatt rätt så naiv och godtrogen, men starkare (mentalt) än någonsin.

Det kommer en dag då dessa tre fantastiska barn kommer att få uppleva ett annat samhälle än det som är idag, förhoppningsvis ett bättre sådant… Ett samhälle som inte präglas av förutfattade meningar samt brist på kunskap och förståelse. Ett samhälle där omgivningen har bättre förmåga till empati och sympati. Ett samhälle som slutar orsaka onödigt lidande för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Spännande framtid väntar…

Kunde aldrig föreställa mig för ett halvår sedan att framtiden skulle bli så här.

Än är det kämpigt på många plan, främst med allt kring barnen. Nu sitter delvis även jag, igen, minst sagt i skiten utifrån min egen vårdkontakt – överflytt från psykiatrin i Linköping till Avesta gick ju sisådär smidigt – ingenting stämmer överens, problem med sjukintyg osv. Pust!

Men, jag är så glad för att jag vågade ta steget till att börja blogga (tack vare stort stöd från vissa betydelsefulla människor), att jag vågade skriva de insändare jag skrivit till tidningar, tack vare er alla läsare och följare som läst och gett era omdömen – att jag helt enkelt vågade sätta ord på det jag upplevt och den kunskap jag fått genom åren. Utöver all stöd från er många där ute, som stärkt mig på många sätt, har det även öppnats nya vägar och möjligheter, inte minst har jag fått nya kontakter med kunniga och trevliga människor.

Och idag har jag fått besked att jag kommer i augusti bli vald till styrelseledamot i Autism- och Aspergerföreningen i Västmanland. Så spännande! Det ser jag jätte mycket framemot och hoppas även att det blir en möjlighet att förverkliga min dröm till att börja föreläsa i framtiden 😊

P.S Jag har varit lite ”tyst” på min blogg på sistone. Det har berott på att det har varit lite fullt upp här hemma, men även haft mycket att göra med namninsamlingen och allt kring den. Om du inte sett/läst den än – gör det snälla, skriv under och allra viktigast – oavsett om frågan berör dig eller inte, snälla dela den vidare så att andra människor runtomkring dig kan ta del av den! Länk till namninsamligen –

Nytt inlägg om NPF är dock på gång och kommer inom närmsta dagarna. Önskar alla där ute en super härlig sommar 🌞

%d bloggare gillar detta: